Jahap. Hej. Nu är man här igen då. Aa.

Som man kan läsa på rubriken så kan man nog lätt gissa att min dag inte blev så himla bra, till och med sämre än det värsta jag förväntat mig idag.

Först så var dagen faktiskt rätt okej och jag mådde lite bättre idag. Jag hade skrivit en lista på allt jag skulle plugga idag efter skolan, bland annat engelska läxa, matte läxor, svenska läxor, biologi läxor och lite annat. Sedan skolkade jag ifrån idrottslektionen och drog hem (som vanligt). Men när jag kom hem efter skolan så var det första jag gjorde att lägga mig och sova. JAG VAR SÅ HIMLA TRÖTT. Jag kom hem vid 13, la mig i sängen direkt och vaknade inte förrän typ 18. LYCKAT ELLER HUR? Jag hade ju tänkt plugga och allt? Så aa typ 5 timmar gick åt att sova, men dagen var ju inte över än så jag tänkte att jag fortfarande kunde plugga lite åtminstonde. Fast det blev inte heller av. Varför? INTE FAN VET JAG.

Klockan 20 så åt jag, min pappa och hans fru kvällsmat. Det var okej, precis som vanligt liksom. Jag trodde ändå att min dag skulle sluta lugnt liksom. Idag har varit den bästa dagen på ett tag med tanke på hur jag kände mig i skolan. Så jag tyckte att det var nice ändå fast jag inte fick nåt plugg gjort efter skolan.

MEN SÅ HÄNDER DETTA.

Pappa, han dricker alkohol, (som vanligt) är sådär vaken men ändå lite full, och vi diskuterar om min skola och klass osv. VILKET VAR EN JÄVLIGT DÅLIG IDÉ. Asså min pappa är dum i huvet och tror att allt är som han tror att det är.

(Ett inlägg om hur mycket jag ogillar min pappa och anledningar till det kommer säkert snart så aa)

Han snackar så mycket bullshit och har ingen förståelse för mig. Han har en sån fucking dubbelmoral också. Ena sekunden så sitter han och säger att jag får göra som jag vill, det som liksom känns bäst för mig. Och att det som är viktigast för honom är att jag mår bra och är glad osv. osv. MEN andra sekunden så sitter han och säger att om han vore jag så skulle han ha stannat och kämpat. FÖR VILL MAN SÅ KAN MAN.

ASSÅ SERIÖST? ARE YOU FUCKING KIDDING ME?

Han satt ju precis och sa att jag får göra som jag vill och att det enda som spelar roll är att jag mår bra och är glad? Nu försöker han på ett sätt påpeka att saker och ting egentligen inte är så svårt som jag beskriver det? VAD I HELVETE? Asså grejen är ju att om man ska kunna prestera sitt bästa i sitt skolarbete så måste det vara i en bra skolmiljö där man trivs. Och man måste också känna sig trygg bland klasskamraterna, annars är det ju väl förfan ändå skit obehagligt och ansträngande att kunna göra sitt bästa och våga prata i skolan?

Det kommer säkert att finnas folk som läser det här inlägget och tycker att det är jag som är överdrivande och att min pappa har rätt osv. Men för att vara ärlig så är det här inte den "riktiga" och "fullständiga" historien. Jag orkar inte skriva i detaljer just nu. Kortfattat så bråkade vi och skrek på varandra som in i helvete (som vanligt). Jag stack in på toan och grät och han fortsatte att skrika. Asså inga ord kan beskriva hur mycket jag känner mig ensam när jag är hos min pappa. Inga ord kan heller beskriva hur okunnlig min pappa är och hur patetisk han är. Men jag kommer göra så gott jag kan i något inlägg att skriva ner mina tankar och känslor om honom. För han är förmodligen en av dom största anledningarna till att jag mår som jag gör. Min pappa är en äcklig alkoholist, idiotisk, okunnlig, envis OCH HELT ENKELT BARA RIKTIGT DUM I HUVET. FUCKING PATETISK.

Tro mig. När jag har skrivit inlägget och berättat allt min pappa har gjort och har sagt så kommer ni inte att hata honom mindre än jag gör.

Idag har varit en av dom mest jobbiga dagarna på länge. Jag har varit SÅ SJUKT TRÖTT hela dagen, och jag är fortfarande riktigt trött. Mina ögon orkar inte ens hålla sig öppna så jag kisar hela tiden.

Så idag pratade jag med min mentor om eventuellt klassbyte eller till och med skolbyte. Det kändes inte lika bra att prata med min mentor som det va att prata med kuratorn. Men det va väl ändå rätt uppenbart. Det är inte ofta en vuxen människa kan förstå sig på och hålla med en 15 årings åsikter och känslor. Så är det bara. Men aa.

Imorse på min vandring mot skolan så var jag 100% bestämd att jag skulle byta skola, men efter ett snack med kuratorn, och ett snack med min mentor så kom jag fram till att jag först ska prova vara i en annan klass och se om det skulle funka bättre då. Och sen efter det får JAG se vad JAG TYCKER och vad JAG KÄNNER då. Det kanske blir skolbyte ändå, vem vet.

Men vad är det som inte funkar i klassen/skolan då? Jo det undrar faktiskt jag med. Jag har alltid tyckt om den här skolan och klassen (fram tills nu..) och har alltid haft den dära förväntansfulla och glada känslan inför att gå till skolan varje dag och befinna mig i den skolan och umgås med min klass.

MEN, jag vet inte vad som har hänt, allt är bara fel nu. Ingenting känns bra där längre. Hela stämningen i klassen och helt enkelt the fact att jag är där. Jag kan inte själv riktigt förstå vad som är fel så det är riktigt svårt att kunna förklara det. Jag vet bara att jag vaknade varje morgon förrut, pigg och glad och på såååå himla bra humör och alltid lika excited för att gå till skolan. Nu känns det bara som en press jag har på ryggen som jag måste gå och bära på. Varje sekund känns dåligt och allt jag vill är att komma ifrån det dära skit stället. Jag vill bara hem till min säng, lägga mig under täcket och spendera resten av mitt liv där.

Det kanske är något annat som är felet? Nåt annat som inte har med skolan och göra? Typ... Aa andra problem? Inte fan vet jag.

Eftersom min skola är en friskola (en engelsk skola dessutom) så är det annorlunda jämfört med en "normal" kommunal skola. Allt från skolarbete till disciplin, allt från topp till tå är annorlunda jämfört med en normal kommunal skola. Det är svårare där. Årskurs 7 arbetar med saker som andra i årskurs 8 arbetar med. Och samma med årskurs 8, dom arbetar med saker som andra i årskurs 9 arbetar med. Allt är helt enkelt för svårt för mig. Och stressigt, riktigt stressigt. Alla läxor och allt. Sen är det väl jobbigare på ett sätt också att nästan alla ämnen undervisas på engelska. Det är la nice, men ibland blir det för mycket.

Vuxna på skolan har erbjudit mig hjälp osv. men jag är rädd att jag kommer må sämre sen om det händer så att jag inser att jag fortfarande inte klarar av allt även fastän jag får hjälp. Jag är rädd, men det betyder inte att jag kommer neka hjälpen, absolut inte. Min rädsla får mig bara att känna mig nere och på sämre humör. Men hur ofta är jag på bra humör liksom? Så det kommer förmodligen inte att spela nån så stor roll.

Just nu är klockan 22.09 så jag borde nog gå och lägga mig snart. Imorgon är det tisdag, alltså en dag lika jobbig som alla andra vardagar. Dagar där jag måste spendera minst 6 timmar per 24 till att befinna mig på ett ställe där jag inte trivs, bland folk jag inte känner mig trygg med, för att arbeta med skolarbete som jag känner mig osäker på.

Hejdå.

HEJDÅ.

HEJDÅ HEJDÅ HEJDÅ GODNATT SOV GOTT NATTI NATT HEJDÅ HEJDÅ MM AA HA DET BRA BYE BYE

Japp. Hejsan. Aa. Mm. Idag är det Söndag då. Åh så trevligt..

Jag är inte redo för veckan. Känslan jag har just nu är bara att jag vill ligga i min säng och sova för alltid. Jag ligger i sängen nu, helt död och orkar inte ens byta om.

Jag orkar inte med att vakna upp tidigt på morgonen och göra mig i ordning bara för att sedan gå till skolan och spendera över 6 timmar med en klass som jag inte ens trivs i. Känslan är svår att förklara, men kortfattat så är min klass inte riktigt rätt för mig. Jag undrar om den skolan ens är rätt för mig? Jag trivs inte i klassen och känner inte att jag mår bra psykiskt av människorna där. Inte heller av den skolan.. Allt är.. För svårt..? Vet inte riktigt om jag ska byta skola också..? Asså fuck it jag är för trött för det här. Jag får skriva ett bättre inlägg nån annan gång om det här. Hej hopp gummi snopp.

Det var bara några timmar sedan jag skrev förra Serious Talk inlägget, men jag är på skriv mood idag så jag kör på en till.

Jag är en 15 åring med väldigt mycket tankar och åsikter, vilket jag själv tycker är en bra grej. Bortsett från att det leder till att jag tänker väldigt mycket och oftast blir upprörd över sanningen att vi lever på en planet där MYCKET är otillåtet, helt enkelt bara för att det finns "en viss folk" som har "bestämt" det. Och det jag har som huvudsak i detta inlägg ska vara Sexuella Läggningar.

Vi människor lever i år 2015 men FORTFARANDE så finns det folk som fortfarande verkar leva på 1700- talet och säger att det är fel med andra sexuella läggnigar än heterosexuell. En annan sak är hur man ser på sexuella läggningar. Det finns dom som tycker att vara annat än heterosexuell är bara för att följa trender. Om jag ska vara ärlig med mina åsikter så är det rätt elakt att säga något sånt, det är kränkande. Men på sätt och vis så tycker jag att det ändå är okej. OM man inte betér sig hatiskt och gör/säger saker som syftar på att personer som inte är heterosexuella gör fel.

Det har mycket med kultur och göra som jag har förstått, men ändå har det koppling med religion. Och då syftar jag nog mest på Kristendomen. På instagram och andra sociala medier så uppstår alltid näthat. Men om vi bara fokuserar på hat mot sexuella läggningar, så kan vi ta kändisar som inte är heterosexuella. Dom blir dödshotade och kränkta, och väldigt ofta av sådana som kallar sig själva kristna. Dom säger att bögar och lesbiskar kommer att brinna i helvetet och att Gud kommer att straffa dom etc. Och där har vi kopplingen.

Jag är inte kristen, och jag har inte läst Bibeln. Men jag är ganska säker på att, även om det nu står i Bibeln att bögar och lesbiska ska brinna i helvetet, och? Då är det väl deras grej i sådana fall? Varför ska DU sitta och dödshota och kränka någon genom nätet? Vad har DU för rätt att säga till någon vad dom får göra och vad dom inte får göra? Dessutom så ser inte alla på religionen på samma sätt. Det finns bisexuella, pansexuella, homosexuella etc. som också är kristna och respekterar Gud. Och det är inte fel. Sedan måste människor väl ändå förstå att inte ALLA i världen tror på Gud? Det är inte alla som är kristna? Det är faktiskt ni hatare som gör fel, inte dom som är bög och lesbiska. Ni sitter och säger att folk är hemska och gör fel som helt enkelt bara har känslor för en viss personer, men är ni verkligen så himla bra som person själva som säger sånt som ni säger?

Det handlar inte bara om religioner, utan det finns många andra som har andra korkade anledningar till varför dom tycker att andra sexuella läggningar inte är okej. Men om vi snackar mer generellt. Det spelar ingen roll om det är religiösa skäl eller vad som helst, VARFÖR SKA NI BEHÖVA VARA SÅ HATISKA? Jag drömmer om ett samhälle där alla helt enkelt bara kan acceptera att en viss saker är som dom är. Vad är det för skillnad på påverkan av samhället om det är två män, två kvinnor, en man och en kvinna eller en trans man och en man, trans kvinna och trans kvinna etc. etc. etc. som är i ett förhållande eller gifta? INGET ALLS. Det enda som dom strävar efter är att få bli sedda som normala människor och få vara som dom är utan att bli hotade och kränkta. Är det verkligen för mycket begärt? Dom gör ju ingen skada för er, eller samhället. Snälla alla som läser detta, kan ni SNÄLLA SNÄLLA tänka igenom detta och svara dessa frågor för er själva:

- Bögar, lesbiska, trans, genderfluid etc. etc. Vad är det dom gör som STÖR DIG så himla mycket? Är det verkligen så himla hemskt som du har fått dig själv att tro att det är?

- ETT SAMHÄLLE DÄR MÄNNISKOR KAN SE PÅ DOM SOM DOM SER PÅ ANDRA, det är allt dom begär. Är det verkligen för mycket? Är det?

- Skulle inte det kännas såååå mycket bättre för dig, och andra i din omgivning om det var fridfullt och alla accepterade alla som dom va?

Snälla kära människor. Allt dom vill ha är respekt och ett normalt liv. Ni behöver inte hylla dom som helgon, och ni behöver inte ens märka av dom om ni inte vill. Kan du kanske prova att för en gångs skull låta bli att skriva kommentarna du brukar skriva på nätet som kan såra dom? Och sluta ge hatfulla blickar mot dom när du kanske råkar stötta på dom? Och helt enkelt bara ignorera deras existens istället för att bekymmra dig över dom om dom stör dig så mycket? Snälla? För EN GÅNGS SKULL? Ingen av dom vill er något illa, såvida inte ni vill dom något illa. Vi alla kan leva tillsammans I FRID. Skulle det inte vara skönt att slippa bråk, tjaffs och oense generellt? Skulle det inte vara underbart att skapa vår egen himmel fast på jorden?

Jahap så hejsan. Jag tror jag e sjuk eller nåt. Hela huset går runt i linne och jag ligger i soffan med en vinterjacka på OCH JAG FRYSER FORTFARANDE SKIT MYCKET. Lovar det känns som om jag sitter i bara en tröja ute på en minus 5° vinterdag. USCH.

Asså jag vet att det inte är någon som läser min blogg, men ifall det är nån som läser nu, så tänker jag bara säga det för en gångs skull. Jag kommer förmodligen att skriva mycket random, men även mycket tankar och åsikter kommer ni att få läsa. Men om ni tycker att något jag skriver låter helt dumt eller sånt, så ska jag bara tala om för er att jag är 15 år och är inte den klokaste personen i världen. Om ni läser det jag skriver och känner typ "Wow den här bruden har fett nice åsikter, jag ser saker på ett annat sätt nu" osv. As nice! Men om ni känner "vaffan äre den här människan snackar om?" osv, keep in mind att det jag ser, känner och säger är ifrån ett tonårsperspektiv med ett udda betéende. Om nån känner för att kommentera något och diskutera osv, nice, gör det! Men om nån tänker skriva nåt elakt eller kränkande på grund av mina åsikter eller saker jag ser från mitt perspektiv, så ber jag er, snälla gör inte det. Den här platsen är inte till för det.

Så in i huvudsaken. Vad jag tänkte prata om i det här inlägget ska huvudsaklingen handla om uppfostran osv. Hur människor i samhället är. Men jag kommer att minska syftet och snacka om Sverige, för det är här jag lever.

Jag har tänkt på det här mycket, men det som fick mig att vilja skriva här är pga. ett bråk jag har med en kvinnlig klasskamrat. Vi bråkar om hur vi tycker den andra är. Jag tycker hon är respektlös och högfärdig. Jag använde vanliga ord och talade om för henne vad jag tycker inte är bra med henne. Jag kallade henne inga namn, och jag tog inte heller upp något personligt och känsligt för att försvara mig i argumentet. Men det gjorde hon gång på gång. Tog upp problem med min familj och mina personliga svårigheter. Man tycker lätt att det är hennes fel, men är det verkligen hennes fel? Om man tänker lite djupare in i det här ämnet, är det inte dom som uppfostrade henne som inte har gjort sin uppgift?

Jag tycker att alla som har barn, spelar ingen roll om det är biologiska eller adoptiva eller andra barn. Har man en eller flera ungar som man ska ta hand om under deras uppväxt så är det ett ansvar man har lagt på sig att se till att barnen växer upp till att bli bra människor. Individer som visar respekt och behandlar andra som dom förtjänar det. Det är en riktigt svår uppgift, absolut. Jag har aldrig sagt att det är lätt. Men det som folk måste förstå är vad konsekvenserna blir av en ouppfostrad människa utan respekt och förståelse. Det handlar inte heller om ekonomi, som många kan skylla på. Folk säger att rikemans barn alltid är så bortskämda och respektlösa. Och att barn som är i situationer med sämre ekonomi är ouppfostrade för att deras föräldrar är "så fattiga" att dom inte orkar bry sig. Sånt hör jag mycket. Men folk måste förstå att problemet inte är sådär "enkelt". NEJ.

Däremot kan jag hålla med om att ens ursprung kan påverka mycket. Andra kulturer ser inte saker och ting på samma sätt som andra med en annan kultur. MEN, i det här inlägget skulle jag minska syftet och bara prata om Sverige så om kultur och sånt tar vi en annan gång.

Jag är ingen proffesionell skrivare eller forskare eller nåt. Jag är bara en 15 åring med åsikter och tankar. Så jag tänker inte försöka få det här att se proffsigare ut än vad det är. Jag tänker avsluta det här inlägget med en utskällning:

ALLA NI JÄVLA ÄCKEL MÄNNISKOR. NI ÄR MÄNNISKOR OCH BORDE FATTA VAD DET INNEBÄR ATT SKAFFA BARN. DET HANDLAR FÖR I HELVETE INTE BARA OM ATT HÅLLA IHOP FÖRHÅLLANDET ELLER OM ERAN "UNDERHÅLLNING" ATT VARA FÖRÄLDRAR. KAN NI SNÄLLA BARA LÅTA BLI. SAMHÄLLET BLIR FÖRSTÖRT PÅ GRUND AV ER. NEJ JAG TÄNKER INTE ENS LÄGGA MILJÖFÖRSTÖRINGAR I HUVET JUST NU FÖR HUR I HELVETE SKA EN MÄNNISKA FATTA I HUR FUCKING SERIÖST DÅLIGT SKICK VÅR PLANET ÄR I JUST NU OM DOM INTE ENS LYCKAS MED ATT BEHANDLA MÄNNISKOR I OMGIVNINGEN MED RESPEKT? VUXNA MÄNNISKOR SNÄLLA NI MÅSTE LÄRA ER ATT LÄRA ERA BARN HUR ALLT BORDE FUNGERA FÖR ATT FÅ TILL ETT SAMHÄLLE DÄR ALLA SOM FÖRTJÄNAR RESPEKT OCH UPPMÄRKSAMHET FÅR DET. JAG HATAR MÄNNISKOR FÖR ATT FOLK HAR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FAAAATTAAAAA ATT MÄNNISKOR BEHÖVER EN SANN FÖRSTÅELSE FÖR SAMHÄLLET OCH VÄRLDEN OCH INTE BARA EN MASSA LEKSAKSBILAR OCH BARBIE DOCKOR. NI MÅSTE TA TAG I DET HÄR NU MÄNNISKOR. MÄNNISKOR FÖRSTÖRS AV MÄNNISKOR OCH DET HÄR KAN BARA HJÄLPAS AV MÄNNISKOR.

Eller om det kommer aliens och löser våra problem, skulle faktiskt funka haha.

Så nu känner jag mig nöjd för i dag.

En random fact om mig är att jag i alla fall just nu, inte planerar att skaffa barn i framtiden. Jag tror inte att jag själv kan klara av att uppfostra mina barn så att dom blir bra människor som kan ta del i att göra samhället till en bättre plats. Då tycker jag att jag låter bli att bli en av anledningarna till att en viss andra blir dåligt behandlade. Tack för idag nu ska jag klunka i mig lite red bull.

Okay so in this post I am going to write in english, just because I can, you know. So I made this blog and wrote a post, and then I never logged in again, until now.

A lot has happened since my last post. It has been 5 months now.... I have moved back to my real parents and now I study at the International English School. I have studied there before so this school isn't new for me. It's just that I'm disappointed. I expected the class to be the same as before, but it's not. A lot has changed, and no one can help it. It's been a whole year though, of course you can't stop things from changing, BUT STILL. It's very sad. Or maybe I am the one who has changed? I don't know...

After a lot of moving, I am back here again. I don't know if this will last for long, but I hope so. I am so tired of this unstable life. I guess it's time to make it all up again? I have always been a good kid, until 7th grade started. Autumn 2013 was when everything in my life became such a mess. I don't know if I should be sad because I have done a lot of things I shouldn't have, or if I should be happy that I have learned a lot of good things, that I wouldn't have learned if it wasn't because of my bad actions? No idea.

It looks like I have landed now, ready to be the good kid again. But is that really the truth? There are so many things in the past, in present, and in the future that I can't stop thinking about. Those thoughts make me upset, scared, sad and anrgy, all at the same time. I am so sad and scared of myself because of things that I have done. And I am upset that right now, I can't do anything to make things better. And I am scared that things will just be worse in the future, because of things I have done or is doing. Or maybe things will get worse because there were and are things that I DID NOT do and IS NOT doing? What should I do?

Only if someone could give me an answer.