För att vara ärlig så har jag alltid varit en sån person som känt mig "stark". Att jag liksom inte behöver jätte många kompisar. Att det duger med ett par få. Att jag till och med kan klara mig utan vänner alls. För jag är faktiskt ändå ganska självständig..

Det är en sån sjuuuk dålig kombination, att jag trivs sjukt bra ensam och ibland undviker människor för att slippa umgås, men att jag ibland ÖNSKAR att jag hade många vänner. Antar att dom flesta vet vad Kik Messenger är, en chatt app på mobilen. Jag bara önskar att jag hade massa kompisar som konstant skrev till mig på kik, som liksom brydde sig om mig. Jag vill så gärna synas, vara populär och omtyckt. Samtidigt som jag vill att alla ska låta mig vara ifred och inte prata med mig alls.

Jag har en vän, hon är sjuukt populär. Folk vet vem hon är, hon har massa kompisar och folk skriver till henne på kik konstant. Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär, men jag är avundsjuk. Det händer alldeles för ofta att jag gärna vill gå ut och göra något. Som typ att vandra runt på stan, eller bara hänga och chilla liksom. Men det finns ingen att gå med. Inte en endaste finns det som jag kan vara med.

Jag vill inte sitta här och snacka om mig själv som om jag vore nån ängel eller nåt, men jag vill faktiskt säga det att jag bryr mig mycket om hur människor känner sig, speciellt när dom befinner sig i min omgivning. Liksom, jag tänker jätte mycket på hur jag bör hälsa på någon för att personen ska känna sig "trygg". Jag tänker på vad jag kan säga och inte kan säga för att vissa saker kan vara känsliga för vissa att prata om. Jag tänker helt enkelt mycket på hur jag bör agera för att få andra att känna sig så välkomna och så trygga som möjligt. Men då har en känsla dykt upp ganska nyligen... Varför är det ingen som gör så mot mig?

Jag kan inte nämna en endaste människa som någonsin har brytt sig ett skit om mig. Ingen tänker en extra gång innan dom slänger ur sig meningar till mig. Varför?

Varför kan inte jag ha massor av vänner som bryr sig om mig? Varför kan inte jag få vara den som är populär? Är jag för ful eller? Duger inte jag? Har jag ful klädstil? Luktar jag illa? Eller vad är fel?

Aldrig i mitt liv har jag känt mig så ensam som nu. Jag trodde inte kunde nå en lägre punkt. Brister ut i gråt i stort sätt varje dag. Allt skiter sig. Skolan, kompisar, hemmet, familjen, allt jävla skit.

Färdig för i dag. God natt.

Okej. Hej. Det va faneme ett tag sen.

Mhmm.....

Ne. Orkar inte. Fuck it.