Jahap så hejsan. Jag tror jag e sjuk eller nåt. Hela huset går runt i linne och jag ligger i soffan med en vinterjacka på OCH JAG FRYSER FORTFARANDE SKIT MYCKET. Lovar det känns som om jag sitter i bara en tröja ute på en minus 5° vinterdag. USCH.

Asså jag vet att det inte är någon som läser min blogg, men ifall det är nån som läser nu, så tänker jag bara säga det för en gångs skull. Jag kommer förmodligen att skriva mycket random, men även mycket tankar och åsikter kommer ni att få läsa. Men om ni tycker att något jag skriver låter helt dumt eller sånt, så ska jag bara tala om för er att jag är 15 år och är inte den klokaste personen i världen. Om ni läser det jag skriver och känner typ "Wow den här bruden har fett nice åsikter, jag ser saker på ett annat sätt nu" osv. As nice! Men om ni känner "vaffan äre den här människan snackar om?" osv, keep in mind att det jag ser, känner och säger är ifrån ett tonårsperspektiv med ett udda betéende. Om nån känner för att kommentera något och diskutera osv, nice, gör det! Men om nån tänker skriva nåt elakt eller kränkande på grund av mina åsikter eller saker jag ser från mitt perspektiv, så ber jag er, snälla gör inte det. Den här platsen är inte till för det.

Så in i huvudsaken. Vad jag tänkte prata om i det här inlägget ska huvudsaklingen handla om uppfostran osv. Hur människor i samhället är. Men jag kommer att minska syftet och snacka om Sverige, för det är här jag lever.

Jag har tänkt på det här mycket, men det som fick mig att vilja skriva här är pga. ett bråk jag har med en kvinnlig klasskamrat. Vi bråkar om hur vi tycker den andra är. Jag tycker hon är respektlös och högfärdig. Jag använde vanliga ord och talade om för henne vad jag tycker inte är bra med henne. Jag kallade henne inga namn, och jag tog inte heller upp något personligt och känsligt för att försvara mig i argumentet. Men det gjorde hon gång på gång. Tog upp problem med min familj och mina personliga svårigheter. Man tycker lätt att det är hennes fel, men är det verkligen hennes fel? Om man tänker lite djupare in i det här ämnet, är det inte dom som uppfostrade henne som inte har gjort sin uppgift?

Jag tycker att alla som har barn, spelar ingen roll om det är biologiska eller adoptiva eller andra barn. Har man en eller flera ungar som man ska ta hand om under deras uppväxt så är det ett ansvar man har lagt på sig att se till att barnen växer upp till att bli bra människor. Individer som visar respekt och behandlar andra som dom förtjänar det. Det är en riktigt svår uppgift, absolut. Jag har aldrig sagt att det är lätt. Men det som folk måste förstå är vad konsekvenserna blir av en ouppfostrad människa utan respekt och förståelse. Det handlar inte heller om ekonomi, som många kan skylla på. Folk säger att rikemans barn alltid är så bortskämda och respektlösa. Och att barn som är i situationer med sämre ekonomi är ouppfostrade för att deras föräldrar är "så fattiga" att dom inte orkar bry sig. Sånt hör jag mycket. Men folk måste förstå att problemet inte är sådär "enkelt". NEJ.

Däremot kan jag hålla med om att ens ursprung kan påverka mycket. Andra kulturer ser inte saker och ting på samma sätt som andra med en annan kultur. MEN, i det här inlägget skulle jag minska syftet och bara prata om Sverige så om kultur och sånt tar vi en annan gång.

Jag är ingen proffesionell skrivare eller forskare eller nåt. Jag är bara en 15 åring med åsikter och tankar. Så jag tänker inte försöka få det här att se proffsigare ut än vad det är. Jag tänker avsluta det här inlägget med en utskällning:

ALLA NI JÄVLA ÄCKEL MÄNNISKOR. NI ÄR MÄNNISKOR OCH BORDE FATTA VAD DET INNEBÄR ATT SKAFFA BARN. DET HANDLAR FÖR I HELVETE INTE BARA OM ATT HÅLLA IHOP FÖRHÅLLANDET ELLER OM ERAN "UNDERHÅLLNING" ATT VARA FÖRÄLDRAR. KAN NI SNÄLLA BARA LÅTA BLI. SAMHÄLLET BLIR FÖRSTÖRT PÅ GRUND AV ER. NEJ JAG TÄNKER INTE ENS LÄGGA MILJÖFÖRSTÖRINGAR I HUVET JUST NU FÖR HUR I HELVETE SKA EN MÄNNISKA FATTA I HUR FUCKING SERIÖST DÅLIGT SKICK VÅR PLANET ÄR I JUST NU OM DOM INTE ENS LYCKAS MED ATT BEHANDLA MÄNNISKOR I OMGIVNINGEN MED RESPEKT? VUXNA MÄNNISKOR SNÄLLA NI MÅSTE LÄRA ER ATT LÄRA ERA BARN HUR ALLT BORDE FUNGERA FÖR ATT FÅ TILL ETT SAMHÄLLE DÄR ALLA SOM FÖRTJÄNAR RESPEKT OCH UPPMÄRKSAMHET FÅR DET. JAG HATAR MÄNNISKOR FÖR ATT FOLK HAR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FAAAATTAAAAA ATT MÄNNISKOR BEHÖVER EN SANN FÖRSTÅELSE FÖR SAMHÄLLET OCH VÄRLDEN OCH INTE BARA EN MASSA LEKSAKSBILAR OCH BARBIE DOCKOR. NI MÅSTE TA TAG I DET HÄR NU MÄNNISKOR. MÄNNISKOR FÖRSTÖRS AV MÄNNISKOR OCH DET HÄR KAN BARA HJÄLPAS AV MÄNNISKOR.

Eller om det kommer aliens och löser våra problem, skulle faktiskt funka haha.

Så nu känner jag mig nöjd för i dag.

En random fact om mig är att jag i alla fall just nu, inte planerar att skaffa barn i framtiden. Jag tror inte att jag själv kan klara av att uppfostra mina barn så att dom blir bra människor som kan ta del i att göra samhället till en bättre plats. Då tycker jag att jag låter bli att bli en av anledningarna till att en viss andra blir dåligt behandlade. Tack för idag nu ska jag klunka i mig lite red bull.

Okay so in this post I am going to write in english, just because I can, you know. So I made this blog and wrote a post, and then I never logged in again, until now.

A lot has happened since my last post. It has been 5 months now.... I have moved back to my real parents and now I study at the International English School. I have studied there before so this school isn't new for me. It's just that I'm disappointed. I expected the class to be the same as before, but it's not. A lot has changed, and no one can help it. It's been a whole year though, of course you can't stop things from changing, BUT STILL. It's very sad. Or maybe I am the one who has changed? I don't know...

After a lot of moving, I am back here again. I don't know if this will last for long, but I hope so. I am so tired of this unstable life. I guess it's time to make it all up again? I have always been a good kid, until 7th grade started. Autumn 2013 was when everything in my life became such a mess. I don't know if I should be sad because I have done a lot of things I shouldn't have, or if I should be happy that I have learned a lot of good things, that I wouldn't have learned if it wasn't because of my bad actions? No idea.

It looks like I have landed now, ready to be the good kid again. But is that really the truth? There are so many things in the past, in present, and in the future that I can't stop thinking about. Those thoughts make me upset, scared, sad and anrgy, all at the same time. I am so sad and scared of myself because of things that I have done. And I am upset that right now, I can't do anything to make things better. And I am scared that things will just be worse in the future, because of things I have done or is doing. Or maybe things will get worse because there were and are things that I DID NOT do and IS NOT doing? What should I do?

Only if someone could give me an answer.

Känner mig bara så jävla irriterad och arg hela jävla tiden. Stör mig på typ allt. Känner bara att jag vill slå alla jävla fitt människor. Fattar inte varför alla människor alltid ska vara så störda och tröga. Ingen fattar nånting. Inte ens dom dära så kallade "föräldrar" fattar nånting.

Alla tycker att det är jag som alltid har fel. Vad jag än gör så är det fel fel fel.

Hjälper jag till med något så duger det aldrig till. Jag ska alltid få skit för varendaste sak jag gör.

Och det värsta är att människan som jag hatar mest också är den som kan vara jävligt snäll.

HATAR att vissa människor kan vara jävligt snälla, men ibland också kan vara jävla fitt äckel.